kund frågar om scope 1 2 och 3 utsläpp hur fyller jag i det korrekt

Scope 1, 2 och 3 är tre separata frågor

Kunden ställer i princip tre olika frågor, även om de står under samma rubrik "CO2-utsläpp". Scope 1 är företagets direkta utsläpp: egen förbränning, egen fordonsflotta, egen produktionsprocess. Scope 2 är indirekta utsläpp från inköpt energi, vanligtvis el och ibland fjärrvärme. Scope 3 är resten av värdekedjor: allt som leverantörer släpper ut för att tillverka dina råvaror, och allt som sker efter leverans vid transport och användning av kunden. För scope 1 och 2 räcker i de flesta fall en beräkning baserad på den totala energiförbrukningen per åruppdelat efter bränsle och elektricitet, med en standardemissionsfaktor per enhet.

Scope 3 är den del där små och medelstora företag ofta fastnar, eftersom det kräver data från andra. Om du inte har den informationen är "ännu inte beräknat" ett mer giltigt svar än ett uppskattat tal utan grund. Vissa kunder accepterar för scope 3 en kvalitativ förklaring i stället för en siffra, särskilt om företaget är litet. Kontrollera vid osäkerhet vad som exakt ingår i scope 3 innan du fyller i något, eftersom en del av scope 3 överlappar med frågor om avfall och om reduktionsmål, och dessa ställs ofta separat i samma enkät. Se även vad en kund exakt menar med scope 2, eftersom "inköpt energi" ibland förväxlas med total energiförbrukning, vilket leder till dubbelräkning.

Var denna indelning kommer från

Scope-indelningen kommer från GHG Protocol, den internationella standard som de flesta enkäter använder som grund, även om de inte nämner det vid namn. EFRAG VSME-standarden, frivillig basmodul för icke-börsnoterade små och medelstora företag, följer detta och anger vilken detaljeringsgrad som räcker för mindre företag: scope 1 och 2 obligatoriskt, scope 3 ofta som tilläggande eller frivillig indikator.